Harmlösa Göteborg

Det är fredagkväll, klockan är 00.11 och det känns som om alla utom jag, sysselsätter sig med något spännande upptåg.

Min dag har varit rätt händelselös. Jag vaknade och gick till jobbet. Var ännu tröttare än dagen innan då jag sovit cirkus tre timmar, jag hade trots allt nu sovit en hel natt men det kändes som smällen för föregående natt kom idag istället. Det var hemskt.

Jag hade med mig för lite lunch så de sista timmarna satt jag bara och längtade efter att få komma hem och äta.

Hemma, ingen mat.

Jag promenerar till ICA och köper hem lite mat. Lyckas göra världens godaste pastasås igen.

Ätit klar och känner mig rastlös.

Spelar gitarr och skriver ut ackord på fyra låtar som jag vill spela. Ja, så spelar jag förstås också men har fruktansvärt tråkigt.

Går ut, gör en lugn spelningslista. Försöker umgås med mig själv. Tar med mig skissboken. Känner inte att ensamheten besvärar mig så mycket längre. Sätter mig vid en å bakom Högre Sam och ritar. Jag såg knappt vad jag gjorde så jag slutade rita. Men det var en väldigt fin vy från platsen jag satt på. En lätt stjärnhimmel, vackra träd och det var också väldigt vackert när ljusen från lyktstolparna utgjorde reflexioner i den mörka ån, jag ville bara föreviga detta på något sätt.

Satt och funderade också. Göteborg känns väldigt harmlöst. Jag hade aldrig gjort såhär hemma i Bollstabruk eller Kramfors, gått ut ensam i mörkret. Ändå är Bollstabruk tryggaste orten ever i jämförelse med Göteborg.

Det trivs jag med. Nu är jag hemma igen och ska sova. Ska försöka vila ut i helgen.

Var så god, nu fick ni ett av det längsta och mest ointressanta inlägget från mig någonsin.
Kram på er alla och godnatt.