Jag ska börja spela i en stråkorkester här i Göteborg. Repningarna kör igång nästa vecka och dirigenten har skickat lite noter till mig att öva på.
Åh, kommer bli superkul!
Hohmann
Jag ska börja spela i en stråkorkester här i Göteborg. Repningarna kör igång nästa vecka och dirigenten har skickat lite noter till mig att öva på.
Åh, kommer bli superkul!
Till min lillasyster,
och er andra, det här är jag nu förtiden.
Jag klippte lugg förut och ville att det skulle vara 70-talsinspererat > alá Kate Moss, men blev ju inte riktigt så endå.
Men jag har funderat på att klippa håret axellångt fast de kommer nog inte ske. Jag är lite för feg när det gäller hårrelaterade förändringar och brukar ångra sånt efteråt.
Here you go sister.
Jag klippte lugg förut och ville att det skulle vara 70-talsinspererat > alá Kate Moss, men blev ju inte riktigt så endå.
Men jag har funderat på att klippa håret axellångt fast de kommer nog inte ske. Jag är lite för feg när det gäller hårrelaterade förändringar och brukar ångra sånt efteråt.
Here you go sister.
3.Spårvagns-mindfuck
Onsdags:
- Det blir en kort spårvagnshistoria om denna onsdag. Satte mig på en sån där "fyraplats", med färdriktning vid en fönsterplats och framför mig satte sig en stor kvinna med sår på både läppen och hakan.Förutom det så liknade hon lite en snäll anka i ansiktet.
Jag satt med min armbåge vid den lilla fönster(liknande)brädan som finns på de nya vagnarna, och använde min arm som stöd för att vila mitt huvud samtidigt som jag kollade ut(jag vet att det där lät jättekonstigt nu, men ni hajar?).
Efter någon sekund gjorde kvinnan mittemot samma sak. Eftersom jag kände att det såg lite för lustigt ut att vi satt likadant så tog jag ner min arm från fönsterbrädan och vilade den istället mot min väska - då gör hon precis samma manöver.
Jag kollar på henne och hon på mig, storögt. Hennes snälla ankansikte försvann och jag blev helt kall i kroppen och fann henne lite obehaglig. Sedan fortsatte spårvagnsresan i ovisshet, var det hon som härmade mig? Var det en slump? Härmade jag henne?
- Det blir en kort spårvagnshistoria om denna onsdag. Satte mig på en sån där "fyraplats", med färdriktning vid en fönsterplats och framför mig satte sig en stor kvinna med sår på både läppen och hakan.Förutom det så liknade hon lite en snäll anka i ansiktet.
Jag satt med min armbåge vid den lilla fönster(liknande)brädan som finns på de nya vagnarna, och använde min arm som stöd för att vila mitt huvud samtidigt som jag kollade ut(jag vet att det där lät jättekonstigt nu, men ni hajar?).
Efter någon sekund gjorde kvinnan mittemot samma sak. Eftersom jag kände att det såg lite för lustigt ut att vi satt likadant så tog jag ner min arm från fönsterbrädan och vilade den istället mot min väska - då gör hon precis samma manöver.
Jag kollar på henne och hon på mig, storögt. Hennes snälla ankansikte försvann och jag blev helt kall i kroppen och fann henne lite obehaglig. Sedan fortsatte spårvagnsresan i ovisshet, var det hon som härmade mig? Var det en slump? Härmade jag henne?
2.Spårvagnsnärmande - sportbag-icebreakern
Tisdags:
- I tisdags var klockan 18.30 när jag slutat jobba. Jag sitter inne i väntkuren på hållplatsen Domkyrkan. Rätt som det var, så rusar det en sliten framfusig medelålders man med en tunn cigarett i mungipan och ställer sig framför mig. Han släpper sin icebreaker genom att fråga om han kan ställa sin sportbag (som förövrigt ser ut att väga ingenting) på bänken där jag sitter. Jag svarade ja, utan att oförskämt ifrågasätta varför han inte kan ställa sin väska på marken istället. Jag flyttade mig åt vänster, men bagen var för stor så jag ställde mig upp och blir instängd i hörnet mellan väggarna på kuren för att den påträngande och stirriga mannen blockerade vägen ut. Han stod cirka 30cm framför mig, vilket jag fann var jobbigt nära. Han ställde mig sex snabba frågor samtidigt som han stirrande sönder mig.
- Ska du hem till någon?
- Ja.
- Okej, så du ska hem till någon?
- Ja, jag ska hem till någon.
Han pekade på mina kosshörlurar:
-Kan du lyssna på de där genom din mobil?
-Ja.
-Är du från Asien?
-Nej.
-Var är du ifrån?
-Afrika..
-Okej, så du kommer från Filippinerna alltså?
Det blev blandade känslor, lite rädsla samtidigt som jag kände mig glad över hans fantastiska sista följdfråga. Spårvagnen kom dock precis så jag trängde mig ut från hörnet och slapp svara.
Varför tror ni att det var viktigt för honom att veta om jag var asiat?
- I tisdags var klockan 18.30 när jag slutat jobba. Jag sitter inne i väntkuren på hållplatsen Domkyrkan. Rätt som det var, så rusar det en sliten framfusig medelålders man med en tunn cigarett i mungipan och ställer sig framför mig. Han släpper sin icebreaker genom att fråga om han kan ställa sin sportbag (som förövrigt ser ut att väga ingenting) på bänken där jag sitter. Jag svarade ja, utan att oförskämt ifrågasätta varför han inte kan ställa sin väska på marken istället. Jag flyttade mig åt vänster, men bagen var för stor så jag ställde mig upp och blir instängd i hörnet mellan väggarna på kuren för att den påträngande och stirriga mannen blockerade vägen ut. Han stod cirka 30cm framför mig, vilket jag fann var jobbigt nära. Han ställde mig sex snabba frågor samtidigt som han stirrande sönder mig.
- Ska du hem till någon?
- Ja.
- Okej, så du ska hem till någon?
- Ja, jag ska hem till någon.
Han pekade på mina kosshörlurar:
-Kan du lyssna på de där genom din mobil?
-Ja.
-Är du från Asien?
-Nej.
-Var är du ifrån?
-Afrika..
-Okej, så du kommer från Filippinerna alltså?
Det blev blandade känslor, lite rädsla samtidigt som jag kände mig glad över hans fantastiska sista följdfråga. Spårvagnen kom dock precis så jag trängde mig ut från hörnet och slapp svara.
Varför tror ni att det var viktigt för honom att veta om jag var asiat?
1.Spårvagnsglädje - den odödliga Mikael Persson
Måndags:
- Satt på spårvagnen ner till domkyrkan, nära beläget min arbetsplats.
Satte mig på en plats på fyra(sådär som det finns på alla tunnelbanevagnar i Stockholm om ni förstår). Jag satte mig närmast fönstret mot färdriktning, diagonalt mot mig satte sig en skånsk tjej som inte fick plats med sina vänner som satt på fyraplatsen på andra sidan gången. De satt och snackade tills en man ranglade igenom gången och slumpvis bara valde att falla ner på platsen bredvid mig och mittemot skånetjejen.
Han snackade om allt möjligt och drack starköl. Han var spännande. Jag låtsades lyssna på musik och kollade ut genom fönstret. Egentligen spelade jag bara in allt han sa för att allting var så fantastiskt.
Han pratade om att jesus och satan var samma sak. Frågade tjejerna om hur mycket de älskade homosapiens. Frågade varför snaggade, svarta afrikanska män inte kunde kallas skinheads, han tyckte synd om nykteristerna och sade att tjejerna pratade lika bred skånska som Per Gessle.
Han råkade höra att en av de skånska tjejerna sagt till den andra att man aldrig skulle bli för bra på något.
Den alternativa mannen bredvid mig instämde:
- Jag kan spela keyboard, bland annat. Även jag själv får lite tårar. Så bra är jag, men jag gillar inte att jag är bra, jag vill inte vara kändis. Jag vill inte vara så mycket kändis.
En fin start på min måndag.
- Satt på spårvagnen ner till domkyrkan, nära beläget min arbetsplats.
Satte mig på en plats på fyra(sådär som det finns på alla tunnelbanevagnar i Stockholm om ni förstår). Jag satte mig närmast fönstret mot färdriktning, diagonalt mot mig satte sig en skånsk tjej som inte fick plats med sina vänner som satt på fyraplatsen på andra sidan gången. De satt och snackade tills en man ranglade igenom gången och slumpvis bara valde att falla ner på platsen bredvid mig och mittemot skånetjejen.
Han snackade om allt möjligt och drack starköl. Han var spännande. Jag låtsades lyssna på musik och kollade ut genom fönstret. Egentligen spelade jag bara in allt han sa för att allting var så fantastiskt.
Han pratade om att jesus och satan var samma sak. Frågade tjejerna om hur mycket de älskade homosapiens. Frågade varför snaggade, svarta afrikanska män inte kunde kallas skinheads, han tyckte synd om nykteristerna och sade att tjejerna pratade lika bred skånska som Per Gessle.
Han råkade höra att en av de skånska tjejerna sagt till den andra att man aldrig skulle bli för bra på något.
Den alternativa mannen bredvid mig instämde:
- Jag kan spela keyboard, bland annat. Även jag själv får lite tårar. Så bra är jag, men jag gillar inte att jag är bra, jag vill inte vara kändis. Jag vill inte vara så mycket kändis.
En fin start på min måndag.
Ett tips
Ganska ofta här i Göteborg har jag känt en väldigt stor saknad efter min familj och vänner i Norrland. Vilket såklart faller in helt naturligt, har inte träffat mina nära och kära på två månader. Jag har känt en rätt lustig hatkärlek för Kramfors som jag aldrig trott tidigare att jag kunnat få. Men för att motarbeta denna hemlängtan så tänkte jag bjuda på en kort, rätt sorglig och lite tragisk bekännelse på en syssla som hjälpt mig. Särskilt denna söndagsnatt.
För att försöka motarbeta min hemlängtan så har jag sysselsatt mig med att kolla på bilder och läst bloggar, skrivna av dräggmänniskor (eller aa, alla typer av påfrestande och irriterande människor från min gamla hemstad) som är mycket värre än mig på att både skriva och stava. Började med en person som jag fann lagomt störande, en sådan person som man nästan tycker är lite skön och rolig för att den är konstig och dum. Sedan försökte jag överträffa denna med något värre och så löpte det på ett bra tag. Så länge tills jag både insåg och blev påmind om att Göteborg är så fruktansvärt fantastiskt utan de här människorna som jag faktiskt har turen att slippa nu.
Testa detta om ni någonsin känner hemlängtan.
Godnatt på er.
För att försöka motarbeta min hemlängtan så har jag sysselsatt mig med att kolla på bilder och läst bloggar, skrivna av dräggmänniskor (eller aa, alla typer av påfrestande och irriterande människor från min gamla hemstad) som är mycket värre än mig på att både skriva och stava. Började med en person som jag fann lagomt störande, en sådan person som man nästan tycker är lite skön och rolig för att den är konstig och dum. Sedan försökte jag överträffa denna med något värre och så löpte det på ett bra tag. Så länge tills jag både insåg och blev påmind om att Göteborg är så fruktansvärt fantastiskt utan de här människorna som jag faktiskt har turen att slippa nu.
Testa detta om ni någonsin känner hemlängtan.
Godnatt på er.
Älskar Dr.Alban just nu
Jag har lovat bilder och jag håller vad jag lovat.
Tyvärr får ni såna här oseriösa bilder då jag inte har råd med batterier.
Dessvärre har jag knappt råd med något alls.
Från och med imorgon så har jag haft världens märkligaste vecka. Alla mina närmaste, eller i alla fall de jag bryr mig om vet vad som hänt så därför orkar jag inte ta hela historien igen. Men en kortfattad version för er som inte vet eller hänger med; hade en dramatisk torsdag. Miriam som jag nämnde i inlägget tidigare fick spel. Bor inte längre 10minuter med gångavstånd från centralstationen utan 1h. MEN JAG TRIVS. Jag vill aldrig tillbaka dit. Nu bor jag i Majorna tillsammans med en av mina bästa vänner i en trea. En väldigt fin trea, men:
lägenheten luktar illa. Sara och jag spenderade första dagen med att storstäda köket och toaletten. Det är fortfarande något som förosakar stank. Jag vill grundstäda allting igen.
Sara köpte rökelser för att avleda den konstiga odören av får och något annat mystiskt djur som oförklarligt kommer tillbaka hela tiden när rökelsen släcks.
Lite random stuff:
-jag har nu också västtrafikenkort. Så jag inte behöver planka eller betala smsbiljett på spårvagnen- tryggt.
-lånade filmer för tre dagar sedan på biblioteket. En film var jättekass. The Shrink hette den. Lånaden då jag minns att Anette pratade om att den nog skulle vara bra(Sara, Ylva, och Åsa minns det tillfället, då det blev bråk om att jag och Åsa ville gå på urkult jättegärna hehe..)..
-fick en dvdspelare av min hyresvärd som han tänkt skrota. Jag testar dvdspelaren. Den fungerar. Den startar en porrfilm som finns i sedan tidigare.
- var på kommersenloppmarknad. Fick ta gratis saker. Fyndade en fin jacka.
- åt choklad. Äter sällan choklad. Men äter jag en hel kaka choklad får jag en sockerkick. Spenderade nån timme eller två åt att skratta jättemycket åt olika saker. Bland annat: 1. Att sara tog fel soppåse. 2. När jag hittat min hyresvärds gamla sopkorg i en sopkonteiner. 3. Åt att man verkligen inte kan höra vad Dr.Alban sjunger i verserna på It's my life utan att kolla upp det. 4. Utan sockerkick eller ej så går det inte leva när man ser den gamla godingklippet på Dr.Alban när han besöker dialektcoachen.
<3 onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhLSwhH9GQLnPtpM4IrBbytz9IqnAIN3IL7MCn6nzWpxJlwBUGMfZ1mSRYMhNboPH36j7b5baTu96uDBSwy0Fu5URGDbsgLltjG-9H-SU-ZL3DdwcLIeVMeCXWuOpAkxoGgD2Nn9K8Dx1Kb/s1600/heh.jpg">
Nya rummet, tänke först: jaa nu kan jag visa genom webcamen.
Dålig bild.
Tyvärr får ni såna här oseriösa bilder då jag inte har råd med batterier.
Dessvärre har jag knappt råd med något alls.
Från och med imorgon så har jag haft världens märkligaste vecka. Alla mina närmaste, eller i alla fall de jag bryr mig om vet vad som hänt så därför orkar jag inte ta hela historien igen. Men en kortfattad version för er som inte vet eller hänger med; hade en dramatisk torsdag. Miriam som jag nämnde i inlägget tidigare fick spel. Bor inte längre 10minuter med gångavstånd från centralstationen utan 1h. MEN JAG TRIVS. Jag vill aldrig tillbaka dit. Nu bor jag i Majorna tillsammans med en av mina bästa vänner i en trea. En väldigt fin trea, men:
lägenheten luktar illa. Sara och jag spenderade första dagen med att storstäda köket och toaletten. Det är fortfarande något som förosakar stank. Jag vill grundstäda allting igen.
Sara köpte rökelser för att avleda den konstiga odören av får och något annat mystiskt djur som oförklarligt kommer tillbaka hela tiden när rökelsen släcks.
Lite random stuff:
-jag har nu också västtrafikenkort. Så jag inte behöver planka eller betala smsbiljett på spårvagnen- tryggt.
-lånade filmer för tre dagar sedan på biblioteket. En film var jättekass. The Shrink hette den. Lånaden då jag minns att Anette pratade om att den nog skulle vara bra(Sara, Ylva, och Åsa minns det tillfället, då det blev bråk om att jag och Åsa ville gå på urkult jättegärna hehe..)..
-fick en dvdspelare av min hyresvärd som han tänkt skrota. Jag testar dvdspelaren. Den fungerar. Den startar en porrfilm som finns i sedan tidigare.
- var på kommersenloppmarknad. Fick ta gratis saker. Fyndade en fin jacka.
- åt choklad. Äter sällan choklad. Men äter jag en hel kaka choklad får jag en sockerkick. Spenderade nån timme eller två åt att skratta jättemycket åt olika saker. Bland annat: 1. Att sara tog fel soppåse. 2. När jag hittat min hyresvärds gamla sopkorg i en sopkonteiner. 3. Åt att man verkligen inte kan höra vad Dr.Alban sjunger i verserna på It's my life utan att kolla upp det. 4. Utan sockerkick eller ej så går det inte leva när man ser den gamla godingklippet på Dr.Alban när han besöker dialektcoachen.
<3 onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhLSwhH9GQLnPtpM4IrBbytz9IqnAIN3IL7MCn6nzWpxJlwBUGMfZ1mSRYMhNboPH36j7b5baTu96uDBSwy0Fu5URGDbsgLltjG-9H-SU-ZL3DdwcLIeVMeCXWuOpAkxoGgD2Nn9K8Dx1Kb/s1600/heh.jpg">
Nya rummet, tänke först: jaa nu kan jag visa genom webcamen.
Dålig bild.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
