1.Spårvagnsglädje - den odödliga Mikael Persson

Måndags:
- Satt på spårvagnen ner till domkyrkan, nära beläget min arbetsplats.
Satte mig på en plats på fyra(sådär som det finns på alla tunnelbanevagnar i Stockholm om ni förstår). Jag satte mig närmast fönstret mot färdriktning, diagonalt mot mig satte sig en skånsk tjej som inte fick plats med sina vänner som satt på fyraplatsen på andra sidan gången. De satt och snackade tills en man ranglade igenom gången och slumpvis bara valde att falla ner på platsen bredvid mig och mittemot skånetjejen.
Han snackade om allt möjligt och drack starköl. Han var spännande. Jag låtsades lyssna på musik och kollade ut genom fönstret. Egentligen spelade jag bara in allt han sa för att allting var så fantastiskt.

Han pratade om att jesus och satan var samma sak. Frågade tjejerna om hur mycket de älskade homosapiens. Frågade varför snaggade, svarta afrikanska män inte kunde kallas skinheads, han tyckte synd om nykteristerna och sade att tjejerna pratade lika bred skånska som Per Gessle.
Han råkade höra att en av de skånska tjejerna sagt till den andra att man aldrig skulle bli för bra på något.
Den alternativa mannen bredvid mig instämde:
- Jag kan spela keyboard, bland annat. Även jag själv får lite tårar. Så bra är jag, men jag gillar inte att jag är bra, jag vill inte vara kändis. Jag vill inte vara så mycket kändis.

En fin start på min måndag.