2.Spårvagnsnärmande - sportbag-icebreakern

Tisdags:
- I tisdags var klockan 18.30 när jag slutat jobba. Jag sitter inne i väntkuren på hållplatsen Domkyrkan. Rätt som det var, så rusar det en sliten framfusig medelålders man med en tunn cigarett i mungipan och ställer sig framför mig. Han släpper sin icebreaker genom att fråga om han kan ställa sin sportbag (som förövrigt ser ut att väga ingenting) på bänken där jag sitter. Jag svarade ja, utan att oförskämt ifrågasätta varför han inte kan ställa sin väska på marken istället. Jag flyttade mig åt vänster, men bagen var för stor så jag ställde mig upp och blir instängd i hörnet mellan väggarna på kuren för att den påträngande och stirriga mannen blockerade vägen ut. Han stod cirka 30cm framför mig, vilket jag fann var jobbigt nära. Han ställde mig sex snabba frågor samtidigt som han stirrande sönder mig.
- Ska du hem till någon?
- Ja.
- Okej, så du ska hem till någon?
- Ja, jag ska hem till någon.
Han pekade på mina kosshörlurar:
-Kan du lyssna på de där genom din mobil?
-Ja.
-Är du från Asien?
-Nej.
-Var är du ifrån?
-Afrika..
-Okej, så du kommer från Filippinerna alltså?

Det blev blandade känslor, lite rädsla samtidigt som jag kände mig glad över hans fantastiska sista följdfråga. Spårvagnen kom dock precis så jag trängde mig ut från hörnet och slapp svara.

Varför tror ni att det var viktigt för honom att veta om jag var asiat?