idag...

...upptäckte jag att mitt leende var snett. Det har inte alltid varit snett. Bara sedan i torsdags, då jag råkade ut för en olycka. Jag ser jättefånig ut när jag försöker le, det snea beror på att ena sidan av mitt ansikte inte klarar av att hålla upp mitt leende. Om jag väl försöker, så får jag en konstig bullkind. Idag höll jag nästan på att gråta när jag upptäckte det. Tankar om att det aldrig skulle bli vanligt igen snurrade runt i mitt huvud. Men jag är optimist, jag satte mig sedan framför datorn istället och spenderade tid till att försöka fånga en rolig bild på mitt snea leende och den lilla bullkinden.

Men jag ångrar mig lite nu, vet inte om jag vill visa upp det längre.
Känns lite sorgligt, plus att jag har känt mig ful hela dagen. En stor finne dök upp på hakan under natten.
Åkte ner på stan med min cpkind och finnen för att lämna tillbaka böcker på biblioteket och upptäcker att min hem/jobbnyckel är borta. Åker tillbaka hela vägen för att leta rätt på dem.

De satt fast i min ytterdörr.


Detta är från tiden innan, när mitt ansikte faktiskt kunde le vanligt och när min vän Åsa var på besök i veckan.

Adjö