Polarbröd, gurka, skinka, ost och smör - Onsdagen den 18:e maj.

Eftersom jag redan känner mig lite tragisk och nere så satt jag i en halvminut och funderade på om jag verkligen skulle publicera detta för att bekräfta det ytterligare för er. Men nu gör jag det ändå, Hanna vill ju att jag uppdaterar något och det var ju ett tag sedan.

Jag har under senaste tiden käkat en del toast. Jag återupptäckte min gamla rumskamrats toastjärn som stod och dammade på vårat gemensamma kylskåp.

Under en veckas tid har jag mer eller mindre käkat fyra toastade mackor varje dag. Först med bara ost och smör. Men nu har jag även inhandlat gurka och skinka till.

Jag har valt att toasta polarbröd och jag tyckte det kändes lite speciellt.

Det tyckte inte min vän Ylva som fick smaka.

Mmm.. fett..

Under söndagen den 15:e maj så sker det som inte ska få ske. Efter min tredje toast vill jag kräkas, men jag gör det inte, istället så börjar en tickande matbomb gå ingång inom mig som upplyser mig om att närsomhelst, alltså vilken dag som helst under denna vecka så kommer min kropp säga emot. Det innebär alltså kort och gott, att jag inte kommer kunna fortsätta käka toast som vanliga människor gör.

Kort lista, saker jag inte längre kan äta:
-Ahlgrens bilar
-Varma koppens minestronesoppa
-Kidneybönor

-Kikärtor (kan smått äta lite igen)

-Köttbullar med bea (kan smått äta lite igen)

Andra viktiga datum och händelser:

16/5

Jag har bråttom till jobbet. Måste äta en toast. Får stora fettfläckar på mina gråa strumpbyxor. Hoppades att ingen på jobbet ser.

17/5
Jag har bråttom till jobbet. Måste äta en toast. Missar min spårvagn.

18/5
Har inte ätit något på flera timmar. Måste äta en toast. Mättande och enkelt att tillaga. Försöker smidigt skrapa loss osten som smält fast på järnet. Får lite fettfläckar på byxorna igen.

Där tar det stopp, för jag vet inte vad jag vill komma med detta inlägg mer. Ni har redan förstått att såhär är mitt liv just nu; för mycket toastätande, tragiskt, fett och ensamt.

Längtar tills mina tre vänner som lämnade staden förra veckan kommer tillbaka. Känns ganska tomt utan dem.

Adjö.